djurstugan

Idag har jag arbetat på förskolan. Skönt att kunna vara ute i solen och titta på hur de små ungarna leker i leran. Är inte det ett vårtecken så finns nog inte sådana!

När jag kom hem så kändes det dock inte längre lika rofyllt. Träden bakom stallet var nästan totalt nerkapade. Det var tomt. Det känns tomt. Kul att bo granne med ett kalhygge liksom?! Eller inte..
Gjorde vad vi kunde, drog på storstövlarna och kutade ut i skogen och märkte upp några träd vi absolut ville ha kvar. Tror de kommer lämna dessa. man kan ju iaf hoppas. Jag kände mig som en trädkramare, men det var T som bokstavligt talat var det när han omfamnade stora granar och tallar för att nå runt med märkbanden. Vi får väl se hur det ser ut imorgon, det är för mörkt ute nu för att kunna göra en ordentlig bedömning.
På plussidan blir iaf mindre mygg. Mer sol, E4:a och blåst är klara minus, och såklart det faktum att det är den mest underbara svampskog som gått förlorad.

För att ändå tänka positivt så måste ju sägas att det här troligen är sista gången under min livstid som marken bredvid vår gård slutavverkas. Träden som kommer planteras om några år (!) kommer jag få se växa, och när jag blir gammal så är det pånytt stora och fina träd bakom stallet..

over and out.