Kattmöte

Colt hittade precis Jim som låg och kråmade sig på kärran i hopp om uppmärksamhet (jag plockade således av honom ett par fästingar). Jim som är hundvan från sin uppväxt med Jessice och Pinnen blev inte så rädd, men tittade på mig och frågade varför vi tagit hem någonting sådant (syftar på Colt). Men det går bra.

Faktiskt är Cleo den enda katten som jag inte riktigt litar på med lillkillen. Men gamla damer (Cleo) får man ha överseende med.

När Colt träffade Joey första gången förra veckan så gick han helt resolut fram och bet tag i svansen, någonting som ledde till en snabb örfil (utan klor). Men han verkade inte bry sig nämnvärt.

Återkommer!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0