Otålig väntan
Vi sitter på trappen i solen. Några mygg surrar kring oss, hästarna står i hagen några meter bort och viftar bort flygfän. Sista dagssolen lyser på oss och några fåglar sjunger. Pionerna håller just på att slå ut ser jag och Colt lägger sig ner bredvid mig. Jag tycker faktiskt att det ser ut lite som att han väntar. Vi är ju allt som oftast tillsammans hela dagarna så han ser nog fram emot när T kommer hem från jobbet. Det blir liksom en av de rutiner vi följer varje dag. Idag är inget undantag.
Colt är söt som håller sig nära. Annars är han rätt självständig och går gärna iväg på egen hand. Idag har han dessutom kommit på att jag har godis i vänster ficka. Vi övar kommandot sitt. Jag rycker han förstår rätt bra både "sitt" och "nej". Men inkallning är såklart en annan femma. Att gå i koppel tränade vi på idag. Bättre gick det, men oj vad långt det känns som att det är kvar innan vi är klara med det. Om man nu någonsin blir klar...
Over and out.
