Sömntuta
Nu har jag läst ut näst sista boken (sista om man syftar på tidsordning) i Andrews-serien. Colt rullade ihop sig bakom mig och somnade när jag läste de två sista kapitlen i boken. Och faktum är att jag började gråta. Då vaknade han och försökte slicka bort mina tårar. Sötaste lilla vovven. Inte kan man gråta när han kastar sig upp i knät.
Förmiddagen ägnades åt att göra en liten inhägnad samt sätta upp staketet till en av hagarna där hästarna ska gå. Sedan blev det korv med bröd till lunch. Nu vet jag dock inte riktigt vad jag ska ta mig för. Måttligt sugen på sista boken, men vill nog faktiskt avvakta. Dra ut på det lite. Så vi får se vad jag tar mig för. Har lite mer som kanske borde planteras och så kan det behöva städas lite på olika ställen här på gården. Men det är näst intill hopplöst svårt när jag har Colt med mig. Han vill smaka på allt och gärna sitta precis där man håller på. Lille sötnöten.
Over and out.
